The Guardian, Andrew Clements, Wednesday November 24, 2004

“One of the virtues of the Huddersfield contemporary music festival has always been its ability to attract performers and ensembles who otherwise appear rarely in Britain. It's hard to understand why, for instance, we have heard so little of the Swedish percussionist Jonny Axelsson, whose lunchtime recital devoted to Kevin Volans' three solo-percussion pieces was a real triumph of stamina as well as virtuosity and concentration. There is nothing flamboyant or fussy about Axelsson, he just goes about his tasks with dazzling musicianship. His recital was also a showcase of Volans' imagination, his ability to draw an almost infinite array of patterns and effects from a relatively limited range of unpitched instruments (with a cameo appearance by tuned percussion, a marimba, in one of the pieces). The 1985 She Who Sleeps with a Small Blanket is already a bit of a classic. The brief and violent Asanga (1997), however, and the expansive and wonderfully intricate Akrodha (1998) are not so well known, but clearly should be.”

The International Record Review, Dec 2000, By Roger Thomas 

Jonny Axelsson´s "Percussione Con Forza" is one of the best CDs of new Music I’ve heard in a long time, as well as being a showcase for an excellent musician. While the tradition of classical percussion is now well established it all too often produces bland, metronomic players with a jarringly incremental dynamic range, no sense of phrasing and little, if any, insight into the characteristics of their instruments. By contrast, Axelsson´s playing is fluid, organic and highly textured - in short, simply superbly musical.

Musiktexte, Zeitschrift für neue musik

“Jonny Axelssons atemberaubende Interpretationen der Schlagzeugstücke “Asanga”, “Akrodha” und “She who sleeps with a small blanket” auf Axelssons eigenem Label…”

Bob Gilmore, Mai 2011

“War es Walter Zimmermann, der im Zusammenhang mit seinem Klavierzyklus “Beginner’s Mind” den Ausdruck ‘Tobemusik’ in die Sprache der neuen musik eingeführt hat, dann müsste der Ausdruck im Beriech des Schlagzeugs den eigentlichen Ort seiner Bestimmung finden. In “Akrodha” hat Volans ihn gefunden. Akrodha heißt Furchtlosigkeit. Die Interpretation dieses Schlagzeugstückes durch Jonny Axelsson kommt dem Ideal furchtlosen Tobens und Tosens wunderbar und beängstigend nahe. Axelsson muss, wenn wir richtig gelesen haben, bevor er spielt wie ein Dieselfahrzeug “vorwärmen”. Und was dann geschah, als er Volans das Stück in Schweden vortrug, glich, so der Komponist, einer wildgewordenen Schar von Drummern in irgendeinem Nebenzimmer. “Ich hatte, wie sich herausstellte, ein unsäglich schweres Stück geschrieben, und Jonny hatte ohne Murren und bis aufs letzte I-Tüpfelchen meine Anweisungen befolgt.”

Volans Oeuvre für Perkussion ist den Zielinterpreten und Widmungsträgern spielphysiognomisch geradezu auf den Leib geschrieben. Bestaunen wir Jonny Axelsson, überpitzt formuliert, als superflinken, supervirtuosen Kraftmenschen….”

Manfred Karallus, Mai 2011

Jonny Axelsson ‘plays Volans and Sharman’ ( Jonny Axelsson p r 2008)

Jonny Axelsson non è un percussionista qualunque. Da solo riesce a farci sentire un’intera orchestra di percussioni.A beneficiarne sono tanto gli ascoltatori, quanto i compositori che affidano i loro brani alle sue sapienti mani. Tra questi c’è niente di meno che Kevin Volans, compositore sudafricano tra i più originali, nonché celebrati, del nostro tempo. I tre brani incisi in questo cd, prodotto dall’etichetta dello stesso Axelsson, ci rivelano il lato più strutturalista e astratto di Volans. Soprattutto nei due brani degli anni Novanta, Asanga e Akrodha, egli non fa alcuna concessione di tipo melodico. Si tratta di brani rigorosi, dal profilo netto e nitido, e dalla marcata preponderanza dell’elemento ritmico. Quest’ultimo si fa sentire anche nell’altro brano di Volans qui eseguito, She who sleeps in a small blanket, ma in maniera più fluida e dialogante. Quando poi, verso la fine del brano, l’atmosfera da serrata si fa teneramente evocativa per effetto dell’improvvisa comparsa di fragili passaggi melodici eseguiti al vibrafono, sembra davvero di riascoltare il Volans dei primi quartetti d’archi, quelli che l’hanno consacrato a livello internazionale per la sua capacità, tra le altre, di sorprendere continuamente l’ascoltatore per via della giustapposizione di elementi all’apparenza eterogenei, ma che rivelano in realtà un senso e una coesione interna e profonda. Completa il cd Apollo’s Touch di Rodney Sharman. Questo brano, la cui staticità apparente e lievemente malinconica ricorda da vicino la poetica del compositore americano David Lang, ci dà modo diapprezzare un’altra delle qualità di Axelsson, vale a dire la sua abilità nel lavorare sulle nuances, sulle sfumature, sul colore strumentale. Nel complesso, si tratta di un cd stimolante e piacevole, al quale speriamo ne seguano degli altri per la neonata etichetta di Jonny Axelsson

.

Aggiunto: November 10th 2009 Recensore: Filippo Focosi

Voto: ****

Independent on Sunday, 8 November 2009, Anna Picard

London
Smith Quartet/Axelsson, Wigmore Hall 

I mean no disrespect to other percussionists when I say that Axelsson is the most extraordinary drummer I have seen, or to other composers when I say that She who Sleeps with a Small Blanket (1985) and Asanga (1998) are the most extraordinary works: ferocious, lyrical and human.

Dagens Nyheter, 3 juli 2012, Båstad Kammarmusikfestival, Apelrydsalen, Martin Nyström

“Något som också präglade den efterföljande kvällskonserten i Apelrydsalen, som dominerades av två av världens idag mest framstående musiker på sina respektive instrument: den svenske slagverkaren Jonny Axelsson och den norske dragspelaren, tillika Maja Ratkjes make, Frode Hatli. En konsert som började med att i emigrantisk anda bygga bryggor mellan svensk, norsk och irländsk folkmusik för att sedan hamna hos Kevin Volans ursinniga rytmiska fantasier över att sova ensam i den kyliga sydafrikanska natten.”

Dagens Nyheter, 5 december, 2004, Sara Norling

"Det skulle inte förvåna mig om slagverkaren Jonny Axelsson kan spela Iannis Xenakis "Psappha" i sömnen, det är andra gången jag hör honom göra det bara i år. Ändå är det, som vanligt, lysande enmansshow. Hans hundraåttio-graders vändning för att kunna byta instrument inför styckets kulmen känns lika exakt koreograferad som någonsin en dansarrörelse...

It wouldn’t surprise me if the percussionist Jonny Axelsson could play Iannis Xenakis’ "Psappha" in his sleep; It’s the second time I’ve heard him do it only this year, but it still is, as usual, a brilliant one-man show. His 180 degrees turn in order to change instruments for the upcoming peak of the piece feels exactly as choreographed as ever a dancer’s move...

Arbetarbladeti Gävle, 30 april, 2004, Sven Melin

"Jonny piskar fram en kanonad av trumljud och ekvilibristen får spelrum. Hans spelskicklighet blir nästan obegriplig. Vad är musik, egentligen?" 

Jonny whips up a cannonade of drum sounds, giving free rein to the equilibrist. His playing skills become almost unintelligible/inconceivable??. What is music, really?

Dagens Nyheter, 13 feb 2004, Ylva Nyberg, tonsättare och redaktör för Tidskriften Nutida Musik

"Slagverkaren Jonny Axelsson framförde "Psappha" av Xenakis, en guru i konstmusikvärlden. Så jag vet att jag hädar när jag tänker: "Vem är egentligen geniet, Xenakis eller Axelsson?" Men i den här stunden svarar jag ändå Axelsson. Hade inte han musikerns övertygelse och sitt eget sväng skulle det, rent hypotetiskt, kunna bli hur stelt som helst." 

Dagens Nyheter, nov 2001, Örjan Abrahamsson

"Jag säger bara: Jonny Axelsson. Från första trumskinnet till sista metallklangen håller denne slagverkare ett magiskt grepp om publiken... Volans komponerade "Akrodha" speciellt för, och i samarbete med Axelsson. Det är inte svårt att förstå varför. Tekniskt är Jonny Axelsson bländande, men framför allt är passionen total och bettet sagolikt fränt."

"I only have to say: Jonny Axelsson. From the first drum skin to the last metal sound this Percussionist keeps a magical grip of his audience... Volans composed "Akrodha" especially for, and in collaboration with Axelsson. It is not hard to understand why. Technically Jonny Axelsson is impressive, but above all the passion is total and the touch is magical."

The Independent, London May 1999

"Sonorities, Ireland´s most important festival of contemporary music...Integral to this was the presence of the astonishing percussionist Jonny Axelsson."

Östgöta Correspondenten, juli 2000, Hans Wennering

"Känslan för det kammarmusikaliska i hans uttolkningar är påfallande. Han framstår som en klangernas häxmästare..."

"His great sensibility for chamber music is evident in his interpretations. He is a projected as a sorcerer of timbres...

Svenska dagbladet, okt 2000, Hans-Gunnar Pettersson

 "Visst är allt beröm för rytmkänsla och teknik befogat när det gäller Axelsson. Men än mer förtjänar han uppmärksamhet för det som är mer abstrakt: en levande känsla för att skapa mönster och sammanhang även åt musik som är explosiv och stormande.""All the praises for Axelsson´s feel for rhythm and technique are certainly called for, but he deserves even more recognition for that which is abstract; a feel for creating patterns and context even for music that is explosive and turbulent."

Smålandsposten, 11 februari 2013, French Connection: Musica Vitae, dir Staffan Larson, Jonny Axelsson slagverk, Presentation Ulrika Knutson 8 och 9 februari 2013 i Växjö och Tingsryd, Recensent: P-G Bergfors

“Efter första delen av exposén inleddes musicerandet med Darius Milhauds koncisa Konsert för slagverk och orkester, där den excellente solisten Jonny Axelsson nedtonat den ursprungliga orkestersatsen till enbart stråkorkester. Själv var han lysande både för öga och öra som solist i Milhauds polyfona slagverkskonsert.”

”Det klingande resultatet blir till sist ändå musik i vid bemärkelse, men tonsättaren blir för sin ryktbarhet helt beroende av exekutörens fantasi. Av brist på sådan lider verkligen inte den slagfärdige Jonny Axelsson, vilket också framgick i slutnumret som i Växjö var ett uruppförande av Axelssons Imitation pas cher (billig imitation). Utgångspunkten var en svårigenkänd Gymnopedie av Satie men musiken kändes mer vital än i det föregående ”grekiska” stycket. Det framfördes av Musica Vitae med upphovsmannen som given solist vid vibrafonen med fyra rödhövdade klubbor och tre trianglar. Ett uppbåd av kreativ fantasi som tillsammans med solistens briljanta handlag i långa stunder lyckades locka fram ett slags fascination hos åhörarna.”

Smålandsposten, 23 februari 2009, Mass Manna: Musica Vitae, dir Staffan Larson, Jonny Axelsson slagverk, Danny Westlund, dans, Mats Andreasson, ljusdesign, Efva Lilja, koreografi. Scen: Växjö Konserthus

Recensent: Axel Linde

”Efter paus var det så dags för Mass Manna. Ett ovanligt verk och en lite ovanlig mässa på så sätt att den innehåller inslag av mängd olika konstarter: musik, dansakrobatik och ljusdesign, komponerad i nio satser, framförda i en följd utan några pauser emellan. I förhandspresentationen av verket talades om människans behov av att samlas kring gemensamma ritualer, om individens roll i kollektivet, och hur man kan uttrycka detta. Om hur dans, akrobatik, musik och ljus tillsammans kan skapa ett konstverk som berör.”

”Axelssons musik var genomgående mycket omväxlande. Från det intensivt suggestiva och rytmiska med stort inslag av slagverk, till det skira och lugna med stillsamma stråkar.”

Karlheinz Stockhausen wrote following commentaries to the CD recording of Zyklus:Good shaping of the groups; good opposition of sound and (long enough) silence. several glissandi are much faster than the space notation indicates; they could be more detailed. The snare drum is too low in pitch, i hear it brighter. Chain sections of explosive sounds are excellent; good force with round envelopes; very good low tom-tom resonance; rimshots: fine; the version is extremely well chosen and formed. The end:???Please send me 4 more copies with a bill: THANK YOU.Friendly greetings from Karlheinz Stockhausen

György Ligeti wrote following commentaries after having listened to the CD with music by K-h Stockhausen:I listened with MORE THAN MUCH PLEASURE the Stockhausen recording. Both Mr. Ullén and Mr. Axelsson are MARVELLOUS.I’m happy that Mr. Ullén and Mr. Axelsson are so great artists.György Ligeti 

For many years I have known Jonny Axelsson whose talents as a percussionist are quite extraordinary. He combines a highly developed technique with a rare musicality that truly allows the timbres as well as the harmonic and dynamic subtleties of the music to blossom.I have never heard so many timbres in a large drum, so many gradations of color in a cymbal and so many clearly differientiated dynamic nuances in a marimba tone. Jonny axelsson is a magician of timbre, whose sensibility and emotional richness captures the audience who truly listens to his playing, opening as if by magic the ears of the listener so that the music penetrates the innermost reaches of the soul. All the music does not deserve to be performed in such precise and differientiated way, however. Jonny Axelsson shows through his choice of repertoire both taste and a sure critical sense. The works he chooses to perform are among the few works that will survive.I am pleased that my collaboration with Jonny Axelsson has resulted in outstanding performances of my compositions for percussion.His respectful and rigorous interpretations coupled with his amiable personality will inspire me to dedicate additional percussion compositions to him.

Johannes Fritsch, Professor of composition at the Conservatory of Music in Cologne